Älskade fina Dino. Han var lugn, självständig och extremt lojal. Han låg gärna i sängen antingen vid fötterna eller under täcket på armen. Han har rest över hela europa i husvagn, han har varit utställningshund och kunde dansa freestyle (vilket han älskade). Han har åkta båtar,  bilar tåg och buss och älskade att titta ut genom fönstret på världen. Han hade en rosa flamingo som var hans bästa leksak, som vi fick laga om och om igen. Vi testade att köpa en exakt lika dan, men den var inte samma sak som den trasiga gamla flamingonallen, som följde med honom i graven. En gång hade han opererats för diskbrock, och mamma sov i flera veckor på en madrass på golvet och höll Dinos rygg rak och stilla för att han skulle läka bra, vilket han gjorde. Han blev som en unghund igen efter det. 4 dagar efter att mamma dog gick Dino bort. Jag tror att Dino ville följa med mamma på nya äventyr <3

Lilla busiga Leon har drivit mamma galen sen han kom in i huset. Med ett överbett och en attityd tog han snabbt över hela hemmet, från leksaker till sängar. Hyperaktiv människoälskare. Antagligen med ADHD enligt veterinären. Petig med maten och helt underbar.

Mammas första hund Benjamin. Trofast och stark. Tillsammans vann dom lydnadstävlingar och visade upp ett  band som inte gick av för hackor. Mamma älskade Benjamin högt, jag själv fick aldrig träffa honom.

Mammas andra hund som växte upp tillsammans med bejamin. Ett litet energiknyppe som även han tränade lydnad hemma med mamma. Tydligen älskade han också att borsta tänderna <3 

Isak kom till oss efter att han första ägare inte ville ha honom på grund av hans underbett. Isak var en av de snällaste hundarna du kan tänka dig med en rolig uppsyn med sina undertänder som stack fram. Han var extremt social och kunde inte vara utan mamma. En gång åkte mamma till Danmark för att handla och då hade Isak nervöst bajsat ner hela huset. Han åt även upp en panelbräda inne i mammas bil när fick sitta ensam i 30 minuter en natt när mamma skulle hjälpa grannen. Genomgod och så hängiven<3 Han blev enögd när han var 2 år och blev bara tre år då något gick fel efter en ögonoperation. 

Sam var den första hunden jag växte upp med. Han var väldigt snäll som unghund (så pass att en liten Karolina Kunde sitta på hans rygg som om han vore en pony. Sam blev med åren lite dominant och mamma blev lite rädd för honom efter att han bet henne i ögat efter att dom hade bråkat (mamma åkte in på akuten för att sy sitt ögonlock). Sam var fortfarande älskad och mamma såg det som att hon hade misslyckats med att lära sam att samleva. Han var mycket saknad <3

En dag när mamma åkte till en bekant fick hon syn på Baza. En liten svart föl, och mamma blev genast förälskad. Hon tiggde och bad för att få köpa Baza som först inte var till salu. Sagt och gjort kom Lambaza till gården, och mamma ägnade många många timmar åt att vinna hennes förtroende. En gång försökte vi få henne inriden men då hon skadade sig blev det aldrig riktigt av. Lambaza var en mild och trogen häst. Rädd men outgrundligt snäll. Mamma identifierade sig med henne och kände ett lugn när dom var tillsammans.

Phelana, en viljestark och vild skönhet som bestämde över sig själv. Även hon flyttade in efter en del tiggande från mamma om jag inte minns fel, och hon blev snabbt en god vän till Lambaza. Phelana var stark i sinnet och var den som sprang flest rundor i hagen. 

Bobby var Bazas föl och stannade hos oss i ett år. Jag var ganska liten när han flyttade så jag minns inte allt för mycket, mer än att han var gladlynt och väldigt lik sin mor!

Fille var min älskade Shetlandspony som mamma började rida in åt mig när jag redan var ett spädbarn. Han skapade många problem för mamma genom att rymma från staketet över till grannen (han kröp under), genom att bocka och stegra sig och genom att blåsa upp magen när mamma skulle sätta på honom sadeln. En gång gled hon runt på honom när hon skulle visa mig hur man rider!